Header

 
 
Allt har gått bra denna första vecka hemma =)  Dagarna flyter på och nätterna fungerar helt okej. Mest jag som är trött på förmiddagarna och det tar tid innan man kommer igång om dagarna. I torsdags blev hon tre veckor gammal. Herregud vad tiden går fort! Igår var vi iväg på lite shopping för första gången helt själva, Joline och jag. Kappahl hade 30% så vi var ju tvugna att kika lite. Inköpen ser ni ovan, för en gångs skull blev det inte bara vitt och ljusrosa. =) Älskar marinblått och tycker det är extra fint med vitt/marinblått tillsammans på sommaren.
 
Igår var vi på besök hos farfar och imorgon ska vi till farmor på mors dag. Grillning skulle det bli men just nu spöregnar det här och det skulle tydligen fortsätta hela morgondagen också.. =/ 
 
Här passar vi på att mysa med pappa när det är helg. Fixade nyss hemmagjord mjukglass som vi ska mumsa på ikväll. =) Hoppas ni har en bra helg! Vi hörs imorgon igen! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

 
I måndags var vi på BVC och vägde igen. Nu går hon upp ordentligt och väger 3450g. Hon får bara mer och mer ersättning och mindre amning tyvärr. Nu ammar jag mest bara för att hålla igång det lite längre, hon är nästan aldrig nöjd efteråt. Vi ska tillbaka till BVC på måndag och väga. Måste gå några gånger till för att dom ska se var kurvan kommer hamna. Senare nästa vecka är det även dags för månadskontrollen av barnläkaren också. Och mitt återbesök hos barnmorskan. Joline ska få följa med dit så BM får träffa henne, känns självklart när vi tyckte om BM så mycket att hon ska få träffa lillan.
 
Inatt blev det inte mycket sömn för mig. Jag är en sån där som blir heeelt förstörd om jag blir väckt stup i kvarten och inatt ville Joline inte sova mer än två timmar i sträck. Vaknade och gnällde mer än vad hon brukar. Får se om det håller i sig. Kom ju lagom tills Dennis började jobba igen såklart, hehe. Jag önskar nästan att jag kunde lära mig dricka kaffe... tips på det? =P 
 
Jag ska visa hur ärret ser ut nu också. Ni är några som frågat. Men ni får vänta några dagar till. =) 
 

Likes

Comments

 

PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 3 AV 3 - EFTERÅT

[Del 2 här] [Del 1 här]

Blir överflyttad till sjukhussängen och uppskjutsad till BB. Måste ligga övervakad i två timmar innan jag får äta eller dricka något. Här berättar BM att känseln kommer komma tillbaka så småningom och om jag får ont så måste jag säga till direkt, då skulle jag få morfinspruta. Det enda jag längtade efter var att få äta, haha. Hon sa också att eftersom jag hade blivit stucken så många gånger i ryggen så kunde man få en hemsk huvudvärk av det.

 Första bilden, tagen så fort vi kommit upp på BB

 

Ligger där med Joline på bröstet och Dennis bredvid. Det kändes som en evighet innan dom där två timmarna hade gått och den efterlängtade brickan med mackor och juice kom in. Mackor har aldrig smakat på gott som då!

Känseln kommer tillbaka så småningom men ingen smärta. Behövde inga morfinsprutor. Fick ingen huvudvärk heller vilket BM tyckte var konstigt men glad för det var jag. Tog vanliga värktabletter och klarade mig på det. Var uppe och stod/gick några steg efter ytterligare två timmar. Sen var jag upp och ner hela dagen och kvällen. Var bestämd från början att jag skulle upp så fort som möjligt för att röra på mig eftersom jag vet om att det är bra. KAD satt kvar till morgonen efter, lyxigt att slippa gå upp på toa första natten!
 
 På bilden till vänster är Joline en timma gammal / Till höger sover hon på pappas bröst
 

 

Efter första natten fick jag äntligen duscha och efter det tog jag på mig kläder nog för att gå ut och gå i korridoren och äta lunch i det gemensamma matrummet. Frukosten gick Dennis alltid och hämtade, skönt att äta det i lugn och ro på rummet.

Hoppade ur sjukhustrosorna direkt (de sitter inte nå vidare bra) och på med mina höga gravidtrosor. Behöll dock sjukhusrocken på den mesta tiden, tyckte den var skön att ha. Hade ett nattlinne under som jag tyckte var det perfekta plagget. Byxor var bökigt och obekvämt även om de satt löst. Linnen var också obekvämt och osmidigt när man ammade så ofta.

Fick ruskigt ont i magen en kort stund efter 1,5 dygn när jag skulle resa mig upp för att gå på toa men det gick över ganska snart igen. Lite sammandragningar/mensvärk i magen när livmodern drar ihop sig men inget som gjorde sådär jätteont. De sa att tredje dygnet skulle vara det värsta, smärtmässigt, men då mådde jag bra. Ja alltså så bra man kan må iallafall.

Vi var kvar tre nätter. Vi hade kunnat åka hem efter två för allt gick som det skulle och vi behövde ingen hjälp, men vi valde att stanna och vänta in andra läkarbesöket för att slippa åka tillbaka efter någon dag igen. Det var lite lyxigt med det där handtaget över sängen att dra sig upp med också, när man inte får använda magmusklerna.

Joline sov bredvid mig i sängen och hon skrek nästan ingenting, varken på dagarna eller nätterna. När hon var hungrig började hon bara gnälla lite.

 

SNITTET DAGARNA EFTERÅT
I början stramade det och när jag reste mig upp tog det någon minut innan jag kunde sträcka på mig helt. Men några steg till toaletten och tillbaka så var det lugnt sen. Jag har ju ingenting att jämföra med men jag kände mig pigg ganska fort och hade räknat med att det skulle vara mycket värre än vad det var. Dels med smärta i magen, smärta runt snittet och kroppen/återhämtningen i övrigt.

Idag har jag inga smärtor i magen eller ärret. Är dock öm i huden över ärret, där tejpen satt. Måste därför ha mina höga gravidtrosor fortfarande, annars skaver tröjan mot huden och det svider rätt bra. Har fortfarande ingen känsel på en stor del runt snittet men det är inget jag oroar mig över då det kan ta ett bra tag innan det kommer tillbaka. Det kan ju även bli så att känseln aldrig kommer tillbaka helt också.

 

Jag tror att min återhämtning har gått så pass bra delvis för att Joline varit så nöjd och sovit bra. Vi fick verkligen sova ut och vila upp oss på BB. En annan stor del är allt Dennis har gjort för mig/oss. På BB gjorde han ALLT, hämtade och lämnade matbrickor, hämtade vatten eller vad annat jag ville ha, hjälpte mig upp ur sängen, lyfte Joline åt mig, bytte på henne, jamen i princip allt helt enkelt. Jag var ju ändå uppe och gick men det var på mina villkor, inte för att jag var tvungen. Även här hemma så gör han det mesta praktiska runt omkring, fixar maten, plockar iordning, hämtar något jag glömmer, byter ofta på Joline, låter mig sova när jag är trött osv. Han har varit en riktig klippa under den här tiden. Idag är första dagen jag och Joline är hemma ensamma och vi saknar honom redan. ?

Likes

Comments

 
PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 2 AV 3 - OPERATION
[Del 1 här]
 

När vi kliver in i salen är det fullt med folk. Minns inte exakt hur många men 8-10 personer iallafall. Några kommer fram och presenterar sig men en av få saker jag minns av det är en äldre man som sa att han var narkossköterska, han såg så gammal ut. Hälsade också på narkosläkaren och jag minns att jag fortfarande hade en dålig känsla när det gällde henne, precis som när vi träffade henne på inskrivningen. Säkert jätteduktig men lite konstig sådär. Resten av folket är bara ett blurr.

Rummet är jättestort och jag får ligga typ precis mitt i. Var en liten pall där som jag fick kliva upp på för att sätta mig på OP-bordet. Störde mig på att jag var tvungen att kliva på den istället för att sätta mig direkt. Någon ung kille börjar prata och säger åt mig hur jag ska kuta med ryggen när narkosläkaren ska sätta bedövningen. Sitter alltså upp när jag får bedövningen. Jag tittar omväxlingsvis på BM och Dennis. Dom tvättar ryggen och narkosläkaren trycker och klämmer för att hitta ett bra ställe. Jag kan inte låta bli att kika bakåt för att se hur stor sprutan är. Den är mycket mindre än vad jag hade väntat mig. En kille kommer fram och ger mig något i venkatetern och säger att nu får jag lite lugnande. Jag som varit så skeptisk till vad innebörden av lite är, frågar vad det är för någonting. "Det är en liten dos lugnande medel". "Ja men VAD för något? Vad heter det?" frågar jag. "Ehhh. Jag vet inte... jag ska gå och kolla" känns ju sådär att få till svar. Han kommer tillbaka och berättar vad det var och jag minns att jag tänkte fan det där kommer ju inte hjälpa. Det gjorde det inte heller.

Hon sätter lokalbedövning först ("som kan svida lite") och sedan spinalen. Jag rycker till för det känns som att hon liksom sticker in nålen på en ryggkota. Alla i rummet är knäpptysta. Hon sätter en till lokalbedövning som svider lite samt ännu en spinal som känns som att hon trycker en nål rätt in i en kota. Här börjar jag tänka typ "jag som trodde det bara var EN gång man blev stucken, inte flera...". Alla är fortfarande knäpptysta. När hon sätter tredje sprutan tänker jag att hon kanske inte lyckas träffa rätt varpå jag frågar om det inte går som det ska. Inget svar. Hon sticker igen och frågar om det känns i benet eller i ryggen. Dumt utformad fråga som kan missuppfattas. Vill svara lite drygt att "klart det känns i ryggen och inte i benet", men jag lyckas hålla mig. Jag sitter där och grimaserar, tittar på BM ibland som ser ledsen ut för min skull. Jag till och med skrattar någon gång. Det var liksom sån konstig situation, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jäkla typiskt att det jag är mest rädd för självfallet ska strula!

Hör att hon säger till någon kollega att dom ska ringa upp en person och fråga om han kan komma dit. Jag börjar bli irriterad för att ingen säger till mig vad som händer och frågar igen "fungerar det inte eller?!". Nä, det gjorde det tydligen inte. Hon frågar mig om jag har några problem med ryggen och säger att jag har trångt mellan kotorna så hon lyckas inte sätta spinalen. Jag frågar vem dom ringde efter och hon sa att han har en annan teknik. Dock var han upptagen så han kunde inte komma. Hon säger att hon ska testa en sista gång. Jag frågar vad som kommer hända om det inte går, hon svarar inte men jag vet att då blir jag ju sövd. Nu när jag kommit såhär långt och hon har stuckit mig tusen gånger så är det sista jag vill att bli sövd! Det värsta är ju över om hon bara kan lyckas sätta den där spinalen!

Som tur är så fungerar det på sista försöket. Då hade hon stuckit mig sex gånger. Plus sex gånger med lokalbedövning också...

Lägger mig ner snabbt. Känseln börjar försvinna direkt. Cool känsla faktiskt, inte alls så läskigt. De sätter upp ett skynke precis under bröstet och börjar greja ganska snabbt. Jag hoppas att jag inte hinner märka när dom börjar. Just det där ögonblicket när dom ska skära upp mig har jag inte sett fram emot.

 Vet inte hur jag lyckas få fram ett leende här
 

Plötsligt så får jag blodtrycksfall och börjar må sååå illa. Dennis får en spypåse som han får hålla under hakan på mig. De sprutar in efedrin för att det ska gå tillbaka men det tar bra lång tid och mycket efedrin innan jag mår bättre. Under tiden ligger jag där och typ "äääuuuhhh jag mår SÅÅÅ ILLA!", haha. I samma veva som illamåendet börjar släppa så pratar Dennis och BM om att någon kille ska filma. Killen tvekar och säger att han är ny på det här och jag utbrister "Nån film är bättre än ingen alls!" och han tar videokameran (tyvärr blev det ingen film för han struntade i att säga att det kom upp ett felmeddelande på skärmen och låtsatsfilmade alltihop.. stor besvikelse!).

Jag hör läkaren säga att nu är hon redo att sätta igång. "Nu börjar vi". Hon sa det inte till mig, men tillräckligt högt för att jag skulle höra. Det tog bara någon minut innan jag kände ett stort tryck på magen och sa till Dennis att nu trycker dom på magen, nu kommer hon ut snart! Det var en cool känsla snarare än äcklig/obehaglig. Strax därefter hör vi skrik och dom säger till Dennis att ställa sig upp och kolla över skynket. Det första som jag tänkte på var om det var en tjej eller inte. Frågar två gånger om det är en tjej och får två som svarar "jag vet inte". Haha vafan! VADÅ VET INTE! Till slut så jo, det är en flicka. Dom kommer runt och ger henne till Dennis direkt. Här är det ett rätt stort blurr för mig men han får sitta med henne en liten stund iallafall och visar upp henne nära mig. Kladdig och blå minns jag. Frågar om hon passar att heta Joline och jo det tyckte han att hon gjorde. Sen går dom iväg till ett hörn i rummet och fixar med henne, han får klippa navelsträngen och så.

Dom kommer tillbaka och sitter bredvid mig hela tiden medans jag sys ihop. Blir erbjuden att få ha henne på bröstet lite men tackar faktiskt nej. Allt var så himla överväldigande och det kändes så trångt och krångligt så jag nöjde mig med att titta på henne och Dennis. Bara det var en lyckokänsla svår att förklara med ord!

Fyra minuter tog det från att dom började skära upp mig tills att hon var ute. Runt 25 minuter tog det att sy ihop mig. Allt detta gick snabbare än att lyckas sätta den där jäkla spinalen.

Likes

Comments

Nu kommer min förlossningsberättelse, uppdelad i tre delar. Jag har skrivit den för min egen skull för att kunna läsa och minnas tillbaka i framtiden. Därav detaljerad på ett sånt sätt så att allt kanske inte är intressant för er att läsa. =) Men jag publicerar den ändå då jag vet att det efterfrågas, framförallt andra delen hur snittet går till.
 
Förresten - fick en kommentar från en tjej utan blogg som snart har tid för snitt, den 27 har jag för mig? Du kommer hinna läsa alla delar, hur jag mådde efteråt osv! =) Jag har ett tips också som jag inte läst på så många ställen men som typ var det mest användbara för mig > Carefix BH, 75 spänn på apoteket och SÅ skön! Amnings-BH är obekvämt och speciellt att sova i.. Den här hade jag dygnet runt första veckan och har fortfarande nästan hela tiden på mig.. Gäller ju såklart alla som föder vaginalt också! Bästa tipset tycker jag!
 
_________________________________________________________________
PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 1 AV 3 - INNAN SNITTET
 

7 maj 2015. Klockan stod på 04.30. In i duschen för att duscha andra gången med Descutan. Är alltid stressad på morgonen, oavsett hur lång tid jag har på mig. Var ju så sjukt nervös här också så det kändes bra att vara lite stressad så jag inte hann tänka så mycket. Dubbelkolla alla olika listor så att allt är packat. Hungrig som fasen men var ju tvungen att fasta sedan midnatt, inte ens vatten fick jag dricka.

Satte Emla-plåster både på handen och i armvecket. Hade begärt venkatetern i armen istället för handen men eftersom dom stack mig där två gånger dagen innan så var jag tvungen att köra safe och sätta på båda ställen, ifall det i armen skulle vara förstört.

Tog några sista mobilbilder på magen innan vi åkte. Kände där och då att jag skulle sakna kulan så mycket och det hade jag känt flera veckor innan.

 Sista bilden på magen hemma / magen på sjukhuset
 

Fortfarande rätt nervös men ändå lugn när vi kliver in på sjukhuset. Får byta om direkt till sjukhuskläder, rock och knästrumpor. Ligger i sängen och chillar, tar kort på Dennis när han tar på sig sin fina blå utstyrsel och Dennis tar kort på mig när jag ligger där.

Oftast är man två planerade snitt på samma dag och då kommer man dit samtidigt, blir iordningfixade av BM samtidigt och ligger i samma rum och väntar. Tack och lov så var vi ensamma så vi fick BM och rummet helt för oss själva.

 

BM kommer in och säger att det är dags att sätta venkatetern. Jag är skitnervös eftersom sprutorna är det värsta i hela den här processen för min del. Självklart går det inte sätta i armen, dom hade stuckit sönder mig där dagen innan, så jag måste ha den på handen. Här kan jag säga att Emla var min stora räddning, haha, för det kändes knappt alls! Himmel så smidigt, kommer aldrig vilja ta sprutor utan Emla igen.

Dags för det näst värsta – KAD (urinkateter). Eftersom man bedövar från bröstet och neråt så måste man ju ha det, blir svårt annars. Här hade jag först begärt att dom skulle sätta KAD efter ryggbedövningen men min BM övertalade mig till att låta henne testa innan ändå. Dels för att jag skulle slippa fläka ut mig för alla i hela operationssalen och dels för att hon sa att dom inte brukade bli glada över att det inte var gjort i förväg när man kom dit. Det var väl inte det mest bekväma jag varit med om, hon liksom gjorde inte rätt på första försöket, men allt som allt så var det helt okej ändå. BM sa att de flesta tycker det mest obekväma är att man känner sig konstant kissnödig men det har ju jag gjort i flera månader redan så jag kände ingen skillnad, haha.

 

Sen var det dags att gå ner till operation. Man måste gå hela vägen dit så att blodcirkulationen kommer igång. Så jag gick och Dennis och BM körde sängen. Lite obekvämt att gå med KAD, det kändes typ som att den skulle ramla ut. Här började jag ju bli riktigt nervös, tusen tankar flög i huvudet. Minns inte riktigt vad jag tänkte dock. Börjar bli lite suddigt. BM ber oss vänta utanför OP-salen medans hon går in för att se om det är fritt fram att kliva in. Nu brister det och jag börjar grina och får ångest. Främst för ryggbedövningen som snart skulle sättas.

BM tittar ut från OP-salen och vinkar åt oss att komma in...

Likes

Comments

 
 
Hej! Sorry för dålig uppdatering. Vi har haft mina föräldrar på besök mån-ons plus BVC-besök och andra besök så det har varit fullt upp kan man säga. Men nu så. =)
 
Idag är lilla Joline två veckor gammal. Jag fattar inte var dessa två veckor har tagit vägen, det har gått så snabbt! Vi var till BVC både i tisdags och idag för att väga, nu har hon gått upp jättebra och är tillbaka på födelsevikten. Ersättningen har alltså gjort susen. Just nu ger vi tre gånger på dagen + en gång på natten, inte fulla portioner utan kompletterar amningen bara. Känns bra såhär tycker vi.
 
Vi har verkligen fått en jättesnäll tjej som låter oss sova ganska bra om nätterna och är väldigt nöjd i övrigt också. Hon kan liksom ligga och kolla på allt och inget och vara sådär nöjd i en evighet. Skriker väldigt sällan och det är skönt för mitt migrän-huvud, men man blir ju nästan lite nervig när hon väl gör det hehe.
 
Vi har varit ute på en hel del barnvagnspromenader nu. Försöker ta en promenad om dagen när det inte regnar. Skönt att komma ut i friska luften både för oss och henne. Skönt att börja promenera bort några kilon för min del också. =) Idag var det extra skönt när solen sken och det var himla varmt!
 
Förlossningsberättelsen är färdigskriven. Ska bara lägga till lite bilder och dela upp den lite, tänkte publicera första delen imorgon!

Likes

Comments


Helgen har gått såå snabbt! Igår var vi bara hemma och myste medans regnet öste ner och likaså idag, förutom en tur till affären för att handla. Joline fick följa med, babyskyddet i kundvagnen är ju smidigt och hon sov hela tiden. Lär ju passa på att testa medans vi har pappa med oss. =) Nervöst sen när han jobbar igen och jag ska göra sånt här själv, hehe.

När vi var hos BVC i fredags så hade hon gått ner ytterligare några gram så nu ger vi lite ersättning som komplement till amningen några gånger om dagen. Jag är inte hysteriskt för amning utan jag tycker alla gör som de själva vill. Jag ammar men har absolut inget emot att ge ersättning också, ser det snarare som en fördel att kunna ge både och. Jag är inte bekväm med att amma offentligt och då känns det perfekt att kunna ta med en flaska ersättning istället om man är bland folk eller ska bort på besök. =)

Vi ska tillbaka till BVC på tisdag för att väga, jag tror minsann hon kommer ha ökat en del då. =) 



Likes

Comments

 
Igår var Joline festfin i alldeles för stor klänning från Newbie (strl 56). Vi fick nämligen första gästerna på besök =) Efteråt tog vi en halvtimmestur i vagnen. Skumpar sådär lagom mycket så hon somnar direkt.
 
Det sämsta tipset jag tog åt mig av innan var nog att "ALLA bebisar växer ur strl 50 såååå snabbt om det inte är prematur. Köp typ bara 56 och vik upp istället!". Vet inte hur många som skrev så. Och jag vet inte hur jäkla stora bebisar alla får isåfall?! =P För här viker vi upp strl 50 just nu... och vi hade inte mycket så jag har fått beställa hem lite mer, för hon drunknar verkligen i strl 56.
 
Ska skriva klart min förlossningsberättelse nu, samt lite om hur det varit/är efteråt!

Likes

Comments

 
Idag var Joline beräknad. Imorgon bitti har hon varit här i en vecka redan och det känns helt konstigt. Tiden går så himla snabbt!
 
Sorry för dålig uppdatering. Vi är liksom helt inne i bebisbubblan just nu. Dagarna går såå fort, känns inte som man gör annat än matar, byter och myser. Igår var BVC hit på besök, pratade massor och vägde. Hon hade inte gått upp i vikt så mycket som de vill att hon ska göra så vi ska dit på fredag och väga henne igen.
 
Igår badade hon också för första gången. Det gick över förväntan, hon blev inte så ledsen som de på BB framställde det att de flesta bebisar blir. Lite skeptisk och lite gnäll men i övrigt gick det hur bra som helst.
 
Imorgon får Joline sina första gäster här hemma. Vi har velat ta det lugnt med besök första dagarna hemma trots att jag mår relativt bra och vi känner oss rättså pigga allihopa. Tror det är viktigt att vara själva en hel del ändå i början. "Bara vara" liksom. =)
 

Likes

Comments

Tre dagar gammal / Fyra dagar gammal
 
 
Joline ska hon alltså heta, vår lilla hårboll! ?
 
Bland det första jag kläckte ur mig när hon kommit ut var "passar namnet?", hehe. Vi hade ju bestämt Joline sedan innan, förutsatt att det passade henne när hon väl kom. Och det tyckte vi att det gjorde. Det är ett namn som jag burit med mig i många år. Mellannamn är inte riktigt klart än.
 
Idag är första riktiga dagen hemma och det har gått så bra! Vi fick sova rätt bra inatt och så passade jag på att sova lunch tillsammans med henne också. =) Känner mig rätt pigg efter allt och jag tror att det är mycket pga av att hon är så snäll som jag kunnat återhämta mig så pass bra.
 
Idag tog vi premiärturen med barnvagnen, en lugn promenad i 40 minuter runt området här. Det grönskar så fint överallt och jag känner som att jag missat halva våren när jag var gravid i slutet och halvt invalid hehe, eller ja jag kunde ju inte gå så långt... så nu längtar vi efter fler promenader! =)
 
Ska börja skriva ner min förlossningsberättelse och självklart så lägger jag ut den här sen. Jag kan säga så länge att jag har en väldigt positiv upplevelse av kejsarsnittet och jag skulle absolut göra det igen.
 
Och förresten, tack så hemskt mycket för alla grattis!! Har inte svarat hälften av er än men jag håller på =) 
 

Likes

Comments