Header

"Hej Jennyh!
Har precis läst din historia kring ditt planerade kejsarsnitt, tack för att du delade med dig utav den!
Jag ska göra mitt planerade snitt om ungefär 3,5 vecka på BB i Hudiksvall.
Men jag undrar om du kunde berätta vad du tog med dig för packning? Var du tvungen att tvätta håret med den där tvålen och var det helt förbjudet med lite smink på ögonen? Fick ni ett eget rum dom dagarna ni låg kvar där? Och fick dom närmaste komma och hälsa på er?
Kram Elin"


Varning för lååångt inlägg nu men tyckte det kunde vara lite kul att ta upp denna frågan i ett eget inlägg eftersom jag glömt att skriva om detta förut! 😊 Tänkte skriva både vad vi packade i BB-väskan och vad som var onödigt att ha med. Och STORT lycka till till dig Elin, det är det häftigaste jag varit med om helt klart! Skulle gärna göra om allt igen 😄


Jag tvättade håret med den där tvålen kvällen innan men inte på morgonen, då vi skulle vara där 6.30 och BM som vi träffade sa på inskrivningen att reglerna precis ändrats från att man skulle tvätta en gång till att tvätta två gånger. Vi bäddade rent sängen inför den natten också. Gjorde en fläta i håret på morgonen för att slita så lite som möjligt.

Smink är heeeelt förbjudet. Jag hade gjort fransförlängning bara någon vecka innan och det var perfekt, gör susen för ett osminkat ansikte! Så såg man inte SÅ hemsk ut på bilderna heller 😂

Vi hade tur och fick ett stort eget rum, med plats för fyra familjer. Det fanns inga små rum kvar och tack och lov slapp vi dela det rummet med några. Dennis fick sova kvar utan problem, det var jag nog mest orolig för innan. Vi gjorde snittet på torsdag morgon och stannade till Söndag. Fick åka hem lördag om vi velat men hade då varit tvungna att åka tillbaka på söndagen för läkarkoll och man är ju inte jättepigg på det så vi valde att stanna en extra natt.

Våra närmaste hälsade på utanför själva ingången till BB-avdelningen, dom fick inte komma in så vi fick pallra oss ut en kort stund, rullade ut Joline i den där lilla sängen. (Har man barn redan så tror jag dock att dom får komma in och hälsa på?)


Jag har kvar min BB-packlista och den har jag inte publicerat förr. Den såg ut såhär:

BEBIS

  • Body långärmad 4 st
  • Body kortärmad 2 st
  • Byxa med fot 3 st
  • Pyjamas 4 st
  • Kofta 1 st
  • Dregglis 1 st
  • Vantar 2 par
  • Hjälmmössa 2 st
  • Strumpor 2 par
  • Snuttefilt 2 st
  • Filt 2 st
  • Snuttedjur 1 st
  • Tossor 1 par
  • Body+byxa strl 56 1 st
  • Pyjamas strl 56 1 st
  • Våtservetter 1 st
  • Napp 2 st
  • Blöjor 1 litet paket
  • Babyskydd i bilen

JENNYH

  • Trosor 5 st (2 räcker)
  • Nattlinne
  • Innetofflor
  • Amnings-bh 1 st
  • Amningslinne 1 st
  • Sköna byxor 2 st
  • Leggings och fodralklänning till hemfärd
  • Strumpor 3 st
  • T-shirt 2 st
  • Keps
  • Hoodie 1 st
  • Bindor
  • Amningsinlägg
  • Amningsnapp
  • Vetekudde

NECCESSÄR

  • Torrschampo
  • Tofs
  • Försvarets hudsalva 2 st
  • Ansiktskräm
  • Tandborste & tandkräm
  • Linser & linsvätska
  • Glasögon
  • Medicin
  • Decubal
  • Ansiktsservetter
  • Hårborste
  • Purelan

ÖVRIGT

  • Alvedon
  • Toapapper 3 st
  • Duschtvål, Shampoo & Balsam
  • Telefonladdare
  • iPad
  • Filmkamera + laddare
  • Kamera + laddare
  • Två handdukar + ansiktshandduk
  • Kontanter (400 kr)
  • Tidningar

ÄTA/DRICKA

  • MER -flerpack
  • Vattenflaska
  • Snacks/bars
  • Tuggummi

Jag har gjort fel stil på allt som jag tycker behövdes av det vi packat med oss. Jag googlade många listor och satte ihop min lista efter det, med extra av allt eftersom vi visste att vi skulle stanna 3-5 dagar.

JOLINE: Vissa säger att dom använder kläder på bebisen på BB men vi gjorde det knappt. Mycket mysigare utan och vi använde våra två Elodie Details filtar massor istället (DEN HÄR i vitt och rosa, ingen reklam bara ett kanontips). Hjälmmössa användes och likaså vantar för nyfödd för hon rev sig själv annars. Byxa, body, tossor och kofta för hemfärd, detta var ju dock i Maj men kom ihåg inget fluffigt i babyskyddet! 😊 En tjock filt är perfekt. Vi fick en bag med lite grejer i, typ blöjor och sånt, så blöjorna räckte ändå. Nu kräktes inte Joline knappt men om bebisen gör det så går det ju åt mer än vad det gjorde för oss så jag skulle nog ändå packa 3-4 bodys osv nästa gång igen. Napp tar man med om man vill att bebisen ska använda det, i så fall lättast att börja med den direkt på BB.

MIG: Kläder alltså, haha. Jag köpte ett nattlinne för att ha på BB efter tips jag hittat och herregud vad skönt det var, hade det hela tiden tills vi skulle åka hem. Önskar att jag hade haft med mig morgonrock också för nu fick jag gå runt med deras osköna morgonrock över nattlinnet. Sköna leggings och fodral till hemresan. Amnings-BH. Tjockare strumpor och tofflor. Ja det var väl typ det jag behövde i klädväg. Att ta på sig "vanliga kläder" var inget jag orkade. Hade sjukhusets nättrosor 2-3 första dagarna, tänk på att ha egna trosor med hög midja (eller väldigt låg) annars hamnar de mitt i snittet.

NECCESSÄR: Ganska individuellt vad man vill ha med sig här ju men ansiktskräm, försvarets hudsalva och Decubal var min räddning och det jag använde mest. Man blir mer torr i ansiktet och om läpparna än vad man brukar. Jag orkade inte lägga någon tid på att sminka mig. Tror jag drog ett drag med ögonbrynspenna typ tredje dagen men det var det enda. Tänk på att inte ta med något som är parfym i både för bebisens skull och även för alla andra på BB.

ÖVRIGT: Egna duschgrejer inkl handduk och liten handduk för ansiktet var behövligt! Och bästa tipset är eget mjukt toapapper! Verkligen ett måste! Sjukhuset har strävt billigt papper som inte är någon höjdare. Värktabletter får man där. iPaden användes inte och tidningen lästes aldrig, mer än lite grann i dagstidningen som fanns där. Alltså vissa skriver att man ska ta med serier och filmer men hallå, vem fasen prioriterar det på BB även om bebisen sover mycket?! När Joline sov så antingen sov jag också, tittade på henne eller så var jag upp och stod, gick runt lite eller pratade med Dennis som låg bredvid oss. Sista dygnet tittade vi lite på TV:n som fanns i rummet.

ÄTA/DRICKA: Det var verkligen guld att ha med egen vattenflaska, några små MER och lite bars/snickers som vi kunde mumsa på mellan måltiderna. Dennis gick iväg och köpte mig en Cola Zero i butiken och det var SÅ gott, haha. Men ta med lite själv, sånt som kan vara rumstemp. och köp resten. Karln vill nog inte springa och handla hela tiden 😁.


Joline på BB

Alldeles nykläckt 😍

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


  • Jag hade aldrig några riktiga cravings.. tyvärr! Hade gärna velat veta hur det kändes 😝 Hade dock grejer som jag inte tyckte om, t.ex. tålde jag inte att känna lukten av kokt ägg! Kunde inte heller planera middagar i förväg eftersom jag en viss dag inte alls kände att jag kunde äta t.ex. fisk osv.


  • Älskade att vara gravid och längtar till när/om jag får vara det en gång till! Kände mig så fin, iallafall fram till typ sista 3-4 veckorna... då kände jag mig mest som ett stoooort kylskåp. Var också sån häftig känsla att känna alla rörelser och sparkar där inne 💗


  • Att jag födde med ett planerat kejsarsnitt vet kanske många av er som hängt med ett tag. Jag bestämde mig för detta redan långt innan jag ens ville ha barn 😁 Har så länge jag kan minnas varit bombsäker på att OM jag skulle ha barn så vill jag ha ett planerat snitt. När vi kom på inskrivningen hos barnmorskan så såg hon på mig att jag ville det, fråga mig inte hur! Om vi kommer få ett barn till så väljer jag samma väg då.


  • Hade inte så mycket problem med illamående, kräktes inte en enda gång under graviditeten. Var nära några gånger där i början men inte mer än så. Det är jag tacksam för!


  • Hade dock problem med foglossning, som jag fick ganska tidigt. Blev bara värre och värre och jag blev sjukskriven, sista månaden var jag typ invalid. 👎 En gång när vi gått en promenad på 3 km fick jag sitta upp och sova i tre nätter för jag hade så ont...


Magen 6 maj.. dagen Joline skulle ha kommit men vi fick byta dag och det blev den 7 istället..

Likes

Comments

 
Idag är det exakt ett år sen vi gick ut med graviditeten "officiellt", dvs här på bloggen, Facebook och Instagram. Den dagen gick jag in i vecka 18. Då satt vi här hemma och sa liksom att nästa år, ja då har vi en bebis vid julen! Herregud alltså. Det kändes sååå långt borta och det var fortfarande helt overkligt. Eller overkligt var det nog ända tills hon kom ut, hehe. Men nu är vi här, ett år senare och har aldrig varit lyckligare! En liten tjej som är så glad och nöjd i princip hela tiden ?
 
Och som jag saknar magen då..! Såklart ännu bättre att Joline finns här med oss men magen, det var speciellt alltså. Många som inte gillar själva graviditeten verkar det som men jag älskade den! Inte foglossningen såklart men kände mig så fin (utom sista två månaderna haha). Magen var så fin. ?
 
Inlägget finns [HÄR]

Likes

Comments

 

PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 3 AV 3 - EFTERÅT

[Del 2 här] [Del 1 här]

Blir överflyttad till sjukhussängen och uppskjutsad till BB. Måste ligga övervakad i två timmar innan jag får äta eller dricka något. Här berättar BM att känseln kommer komma tillbaka så småningom och om jag får ont så måste jag säga till direkt, då skulle jag få morfinspruta. Det enda jag längtade efter var att få äta, haha. Hon sa också att eftersom jag hade blivit stucken så många gånger i ryggen så kunde man få en hemsk huvudvärk av det.

 Första bilden, tagen så fort vi kommit upp på BB

 

Ligger där med Joline på bröstet och Dennis bredvid. Det kändes som en evighet innan dom där två timmarna hade gått och den efterlängtade brickan med mackor och juice kom in. Mackor har aldrig smakat på gott som då!

Känseln kommer tillbaka så småningom men ingen smärta. Behövde inga morfinsprutor. Fick ingen huvudvärk heller vilket BM tyckte var konstigt men glad för det var jag. Tog vanliga värktabletter och klarade mig på det. Var uppe och stod/gick några steg efter ytterligare två timmar. Sen var jag upp och ner hela dagen och kvällen. Var bestämd från början att jag skulle upp så fort som möjligt för att röra på mig eftersom jag vet om att det är bra. KAD satt kvar till morgonen efter, lyxigt att slippa gå upp på toa första natten!
 
 På bilden till vänster är Joline en timma gammal / Till höger sover hon på pappas bröst
 

 

Efter första natten fick jag äntligen duscha och efter det tog jag på mig kläder nog för att gå ut och gå i korridoren och äta lunch i det gemensamma matrummet. Frukosten gick Dennis alltid och hämtade, skönt att äta det i lugn och ro på rummet.

Hoppade ur sjukhustrosorna direkt (de sitter inte nå vidare bra) och på med mina höga gravidtrosor. Behöll dock sjukhusrocken på den mesta tiden, tyckte den var skön att ha. Hade ett nattlinne under som jag tyckte var det perfekta plagget. Byxor var bökigt och obekvämt även om de satt löst. Linnen var också obekvämt och osmidigt när man ammade så ofta.

Fick ruskigt ont i magen en kort stund efter 1,5 dygn när jag skulle resa mig upp för att gå på toa men det gick över ganska snart igen. Lite sammandragningar/mensvärk i magen när livmodern drar ihop sig men inget som gjorde sådär jätteont. De sa att tredje dygnet skulle vara det värsta, smärtmässigt, men då mådde jag bra. Ja alltså så bra man kan må iallafall.

Vi var kvar tre nätter. Vi hade kunnat åka hem efter två för allt gick som det skulle och vi behövde ingen hjälp, men vi valde att stanna och vänta in andra läkarbesöket för att slippa åka tillbaka efter någon dag igen. Det var lite lyxigt med det där handtaget över sängen att dra sig upp med också, när man inte får använda magmusklerna.

Joline sov bredvid mig i sängen och hon skrek nästan ingenting, varken på dagarna eller nätterna. När hon var hungrig började hon bara gnälla lite.

 

SNITTET DAGARNA EFTERÅT
I början stramade det och när jag reste mig upp tog det någon minut innan jag kunde sträcka på mig helt. Men några steg till toaletten och tillbaka så var det lugnt sen. Jag har ju ingenting att jämföra med men jag kände mig pigg ganska fort och hade räknat med att det skulle vara mycket värre än vad det var. Dels med smärta i magen, smärta runt snittet och kroppen/återhämtningen i övrigt.

Idag har jag inga smärtor i magen eller ärret. Är dock öm i huden över ärret, där tejpen satt. Måste därför ha mina höga gravidtrosor fortfarande, annars skaver tröjan mot huden och det svider rätt bra. Har fortfarande ingen känsel på en stor del runt snittet men det är inget jag oroar mig över då det kan ta ett bra tag innan det kommer tillbaka. Det kan ju även bli så att känseln aldrig kommer tillbaka helt också.

 

Jag tror att min återhämtning har gått så pass bra delvis för att Joline varit så nöjd och sovit bra. Vi fick verkligen sova ut och vila upp oss på BB. En annan stor del är allt Dennis har gjort för mig/oss. På BB gjorde han ALLT, hämtade och lämnade matbrickor, hämtade vatten eller vad annat jag ville ha, hjälpte mig upp ur sängen, lyfte Joline åt mig, bytte på henne, jamen i princip allt helt enkelt. Jag var ju ändå uppe och gick men det var på mina villkor, inte för att jag var tvungen. Även här hemma så gör han det mesta praktiska runt omkring, fixar maten, plockar iordning, hämtar något jag glömmer, byter ofta på Joline, låter mig sova när jag är trött osv. Han har varit en riktig klippa under den här tiden. Idag är första dagen jag och Joline är hemma ensamma och vi saknar honom redan. ?

Likes

Comments

 
PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 2 AV 3 - OPERATION
[Del 1 här]
 

När vi kliver in i salen är det fullt med folk. Minns inte exakt hur många men 8-10 personer iallafall. Några kommer fram och presenterar sig men en av få saker jag minns av det är en äldre man som sa att han var narkossköterska, han såg så gammal ut. Hälsade också på narkosläkaren och jag minns att jag fortfarande hade en dålig känsla när det gällde henne, precis som när vi träffade henne på inskrivningen. Säkert jätteduktig men lite konstig sådär. Resten av folket är bara ett blurr.

Rummet är jättestort och jag får ligga typ precis mitt i. Var en liten pall där som jag fick kliva upp på för att sätta mig på OP-bordet. Störde mig på att jag var tvungen att kliva på den istället för att sätta mig direkt. Någon ung kille börjar prata och säger åt mig hur jag ska kuta med ryggen när narkosläkaren ska sätta bedövningen. Sitter alltså upp när jag får bedövningen. Jag tittar omväxlingsvis på BM och Dennis. Dom tvättar ryggen och narkosläkaren trycker och klämmer för att hitta ett bra ställe. Jag kan inte låta bli att kika bakåt för att se hur stor sprutan är. Den är mycket mindre än vad jag hade väntat mig. En kille kommer fram och ger mig något i venkatetern och säger att nu får jag lite lugnande. Jag som varit så skeptisk till vad innebörden av lite är, frågar vad det är för någonting. "Det är en liten dos lugnande medel". "Ja men VAD för något? Vad heter det?" frågar jag. "Ehhh. Jag vet inte... jag ska gå och kolla" känns ju sådär att få till svar. Han kommer tillbaka och berättar vad det var och jag minns att jag tänkte fan det där kommer ju inte hjälpa. Det gjorde det inte heller.

Hon sätter lokalbedövning först ("som kan svida lite") och sedan spinalen. Jag rycker till för det känns som att hon liksom sticker in nålen på en ryggkota. Alla i rummet är knäpptysta. Hon sätter en till lokalbedövning som svider lite samt ännu en spinal som känns som att hon trycker en nål rätt in i en kota. Här börjar jag tänka typ "jag som trodde det bara var EN gång man blev stucken, inte flera...". Alla är fortfarande knäpptysta. När hon sätter tredje sprutan tänker jag att hon kanske inte lyckas träffa rätt varpå jag frågar om det inte går som det ska. Inget svar. Hon sticker igen och frågar om det känns i benet eller i ryggen. Dumt utformad fråga som kan missuppfattas. Vill svara lite drygt att "klart det känns i ryggen och inte i benet", men jag lyckas hålla mig. Jag sitter där och grimaserar, tittar på BM ibland som ser ledsen ut för min skull. Jag till och med skrattar någon gång. Det var liksom sån konstig situation, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jäkla typiskt att det jag är mest rädd för självfallet ska strula!

Hör att hon säger till någon kollega att dom ska ringa upp en person och fråga om han kan komma dit. Jag börjar bli irriterad för att ingen säger till mig vad som händer och frågar igen "fungerar det inte eller?!". Nä, det gjorde det tydligen inte. Hon frågar mig om jag har några problem med ryggen och säger att jag har trångt mellan kotorna så hon lyckas inte sätta spinalen. Jag frågar vem dom ringde efter och hon sa att han har en annan teknik. Dock var han upptagen så han kunde inte komma. Hon säger att hon ska testa en sista gång. Jag frågar vad som kommer hända om det inte går, hon svarar inte men jag vet att då blir jag ju sövd. Nu när jag kommit såhär långt och hon har stuckit mig tusen gånger så är det sista jag vill att bli sövd! Det värsta är ju över om hon bara kan lyckas sätta den där spinalen!

Som tur är så fungerar det på sista försöket. Då hade hon stuckit mig sex gånger. Plus sex gånger med lokalbedövning också...

Lägger mig ner snabbt. Känseln börjar försvinna direkt. Cool känsla faktiskt, inte alls så läskigt. De sätter upp ett skynke precis under bröstet och börjar greja ganska snabbt. Jag hoppas att jag inte hinner märka när dom börjar. Just det där ögonblicket när dom ska skära upp mig har jag inte sett fram emot.

 Vet inte hur jag lyckas få fram ett leende här
 

Plötsligt så får jag blodtrycksfall och börjar må sååå illa. Dennis får en spypåse som han får hålla under hakan på mig. De sprutar in efedrin för att det ska gå tillbaka men det tar bra lång tid och mycket efedrin innan jag mår bättre. Under tiden ligger jag där och typ "äääuuuhhh jag mår SÅÅÅ ILLA!", haha. I samma veva som illamåendet börjar släppa så pratar Dennis och BM om att någon kille ska filma. Killen tvekar och säger att han är ny på det här och jag utbrister "Nån film är bättre än ingen alls!" och han tar videokameran (tyvärr blev det ingen film för han struntade i att säga att det kom upp ett felmeddelande på skärmen och låtsatsfilmade alltihop.. stor besvikelse!).

Jag hör läkaren säga att nu är hon redo att sätta igång. "Nu börjar vi". Hon sa det inte till mig, men tillräckligt högt för att jag skulle höra. Det tog bara någon minut innan jag kände ett stort tryck på magen och sa till Dennis att nu trycker dom på magen, nu kommer hon ut snart! Det var en cool känsla snarare än äcklig/obehaglig. Strax därefter hör vi skrik och dom säger till Dennis att ställa sig upp och kolla över skynket. Det första som jag tänkte på var om det var en tjej eller inte. Frågar två gånger om det är en tjej och får två som svarar "jag vet inte". Haha vafan! VADÅ VET INTE! Till slut så jo, det är en flicka. Dom kommer runt och ger henne till Dennis direkt. Här är det ett rätt stort blurr för mig men han får sitta med henne en liten stund iallafall och visar upp henne nära mig. Kladdig och blå minns jag. Frågar om hon passar att heta Joline och jo det tyckte han att hon gjorde. Sen går dom iväg till ett hörn i rummet och fixar med henne, han får klippa navelsträngen och så.

Dom kommer tillbaka och sitter bredvid mig hela tiden medans jag sys ihop. Blir erbjuden att få ha henne på bröstet lite men tackar faktiskt nej. Allt var så himla överväldigande och det kändes så trångt och krångligt så jag nöjde mig med att titta på henne och Dennis. Bara det var en lyckokänsla svår att förklara med ord!

Fyra minuter tog det från att dom började skära upp mig tills att hon var ute. Runt 25 minuter tog det att sy ihop mig. Allt detta gick snabbare än att lyckas sätta den där jäkla spinalen.

Likes

Comments

Nu kommer min förlossningsberättelse, uppdelad i tre delar. Jag har skrivit den för min egen skull för att kunna läsa och minnas tillbaka i framtiden. Därav detaljerad på ett sånt sätt så att allt kanske inte är intressant för er att läsa. =) Men jag publicerar den ändå då jag vet att det efterfrågas, framförallt andra delen hur snittet går till.
 
Förresten - fick en kommentar från en tjej utan blogg som snart har tid för snitt, den 27 har jag för mig? Du kommer hinna läsa alla delar, hur jag mådde efteråt osv! =) Jag har ett tips också som jag inte läst på så många ställen men som typ var det mest användbara för mig > Carefix BH, 75 spänn på apoteket och SÅ skön! Amnings-BH är obekvämt och speciellt att sova i.. Den här hade jag dygnet runt första veckan och har fortfarande nästan hela tiden på mig.. Gäller ju såklart alla som föder vaginalt också! Bästa tipset tycker jag!
 
_________________________________________________________________
PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 1 AV 3 - INNAN SNITTET
 

7 maj 2015. Klockan stod på 04.30. In i duschen för att duscha andra gången med Descutan. Är alltid stressad på morgonen, oavsett hur lång tid jag har på mig. Var ju så sjukt nervös här också så det kändes bra att vara lite stressad så jag inte hann tänka så mycket. Dubbelkolla alla olika listor så att allt är packat. Hungrig som fasen men var ju tvungen att fasta sedan midnatt, inte ens vatten fick jag dricka.

Satte Emla-plåster både på handen och i armvecket. Hade begärt venkatetern i armen istället för handen men eftersom dom stack mig där två gånger dagen innan så var jag tvungen att köra safe och sätta på båda ställen, ifall det i armen skulle vara förstört.

Tog några sista mobilbilder på magen innan vi åkte. Kände där och då att jag skulle sakna kulan så mycket och det hade jag känt flera veckor innan.

 Sista bilden på magen hemma / magen på sjukhuset
 

Fortfarande rätt nervös men ändå lugn när vi kliver in på sjukhuset. Får byta om direkt till sjukhuskläder, rock och knästrumpor. Ligger i sängen och chillar, tar kort på Dennis när han tar på sig sin fina blå utstyrsel och Dennis tar kort på mig när jag ligger där.

Oftast är man två planerade snitt på samma dag och då kommer man dit samtidigt, blir iordningfixade av BM samtidigt och ligger i samma rum och väntar. Tack och lov så var vi ensamma så vi fick BM och rummet helt för oss själva.

 

BM kommer in och säger att det är dags att sätta venkatetern. Jag är skitnervös eftersom sprutorna är det värsta i hela den här processen för min del. Självklart går det inte sätta i armen, dom hade stuckit sönder mig där dagen innan, så jag måste ha den på handen. Här kan jag säga att Emla var min stora räddning, haha, för det kändes knappt alls! Himmel så smidigt, kommer aldrig vilja ta sprutor utan Emla igen.

Dags för det näst värsta – KAD (urinkateter). Eftersom man bedövar från bröstet och neråt så måste man ju ha det, blir svårt annars. Här hade jag först begärt att dom skulle sätta KAD efter ryggbedövningen men min BM övertalade mig till att låta henne testa innan ändå. Dels för att jag skulle slippa fläka ut mig för alla i hela operationssalen och dels för att hon sa att dom inte brukade bli glada över att det inte var gjort i förväg när man kom dit. Det var väl inte det mest bekväma jag varit med om, hon liksom gjorde inte rätt på första försöket, men allt som allt så var det helt okej ändå. BM sa att de flesta tycker det mest obekväma är att man känner sig konstant kissnödig men det har ju jag gjort i flera månader redan så jag kände ingen skillnad, haha.

 

Sen var det dags att gå ner till operation. Man måste gå hela vägen dit så att blodcirkulationen kommer igång. Så jag gick och Dennis och BM körde sängen. Lite obekvämt att gå med KAD, det kändes typ som att den skulle ramla ut. Här började jag ju bli riktigt nervös, tusen tankar flög i huvudet. Minns inte riktigt vad jag tänkte dock. Börjar bli lite suddigt. BM ber oss vänta utanför OP-salen medans hon går in för att se om det är fritt fram att kliva in. Nu brister det och jag börjar grina och får ångest. Främst för ryggbedövningen som snart skulle sättas.

BM tittar ut från OP-salen och vinkar åt oss att komma in...

Likes

Comments

 
Sista detaljen på plats - babynestet! Bättre sent än aldrig. Bestämde mig redan för jättelänge sen att vi skulle beställa ett från BonniAndBo, hon gör så fantastiskt fina babynest (och barnplagg också för den delen). Tyvärr blev leveranstiden förlängd precis innan vi beställde så vi fick vänta nästan fem veckor, men så är det när det är fler än vi som tycker om hennes produkter. =) Det var värt all väntan.
 
Imorse var vi uppe på BB igen för att dom ville ta ännu mer prover. Imorgon blir det av iallafall. Så jag är ruuuskigt nervös nu! Håller på att förbereda det sista, packningen och så. Tagit bort mina gelénaglar. Ska snart hoppa in i duschen och köra första omgången med Descutan.. sen blir det en sen middag eftersom jag måste fasta från midnatt.
 
Det som får mig att försöka hålla mig skapligt lugn nu är vetskapen om att jag kommer få "en liten dos" lugnande imorgon. "En liten dos" är ju jäkligt relativt vad man menar med det. Så pass liten att det inte påverkar bebis men tillräckligt för att jag ska känna av det säger dom. Någon som fått lugnande vid snitt och kan säga? Jag är skitorolig för att det inte ska hjälpa det minsta, haha, vaaaarför finns det inte lustgas i operationssalar..?
 

Likes

Comments

 
Alltså summan av dagen kan man sammanfatta med ett ord - besvikelse! Lillan måste stanna i magen ytterligare en dag. Vårt planerade snitt som skulle ske imorgon blev flyttat till torsdag.
 
 
Jag är Rh negativ men tydligen har jag också något som är ovanligt med blodkropparna, så dom hade inget blod hemma som matchade mig. Dom behövde analysera ytterligare och sen få hit blod från Uppsala. Vilket dom inte skulle hinna göra till imorgon bitti så därför blev vi flyttade till torsdag istället... =/ Detta är inget farligt, bara ovanligt förekommande. Inget som syns i ett vanligt blodprov när man bara kollar blodgrupp heller, därför har dom inte märkt det tidigare. Ska tillbaka imorgon bitti igen för ytterligare ett blodprov.
 
Nu har jag ställt in mig på torsdag men förut idag när vi fick veta så kändes det väldigt tråkigt! Mest för att jag förberett mig så mycket mentalt.. Är ju redan så nervös och skraj över hela grejen och så får man vänta ytterligare en dag där man hinner tänka i 24 timmar till..!
 
Utöver det här så var dagen superbra. Positivt överraskade och över förväntan måste jag säga. Det började med samtal i grupp med våran barnmorska som ska följa oss hela vägen genom operation och tiden på BB. Denna gång var vi bara två par men oftast är man fyra par. Hon gick igenom rutinerna, vad dom ska göra och vem som gör vad osv.. allmänt om förberedelserna samt själva operationen helt enkelt. Även lite efteråt, om man vill ha bebisen till bröstet direkt och att dom inte går iväg någonting utan allt sker i samma rum så jag ser dom medans jag ligger där. Hon nämnde även om amning och sa tydligt "OM ni vill amma såklart, heeeeelt frivilligt, ni väljer helt själva och annars kör vi på ersättning". Så himla självklart för henne att man skulle få välja själv, så som jag tycker det borde vara idag. Men så himla tabu och ett självklart "måste" för många andra. Som att man är dum i huvudet och behöver övertalas om man inte vill amma liksom.
 
Sen fick vi gå parvis och ta blodprov samt prata lite enskilt med barnmorskan. Hon trodde jag ville bli sövd, för det stod tydligen i hennes anteckningar. Det var så att jag tog upp möjligheten till att välja när jag var hos specialistläkaren, ville att det skulle stå i journalen att jag nämnt det så dom visste om det ifall jag skulle må skit när det närmade sig. Iallafall så sa hon att det var upp till mig och att jag skulle se hur jag kände på morgonen, ville jag bli sövd så sövde dom mig. Bara sådär, utan att behöva argumentera till tusen för att få min vilja igenom. Det kändes SÅ skönt att höra någon säga det. Kände mig direkt tryggare men jag vill såklart vara vaken. Bad dock om lugnande, vilket dom kan ge en liten dos utan att det påverkar bebis någonting.
 
Vi träffade också läkaren som utför själva snittet samt narkosläkaren. Läkaren var också superbra, hon trodde också att jag ville bli sövd. Sa återigen att jag vill klara av att vara vaken men jag vill ha möjligheten att välja OM jag mår skitkasst. Frågade om det blev stygn eller agraffer, fick svaret som jag hade hoppats på vilket var stygn som går bort av sig själv. Behöver alltså inte komma tillbaka för att ta bort dem sen. Har hört att dessa blir snyggast ärr av. Narkosläkaren var lite svårare att förstå (bröt på ett annat språk) och hon var inte lika tillmötesgående. Ville t.ex. inte sätta venkatetern i armen istället för på handen, vilket barmorskan kommer göra ändå.. =) Hon förstörde min trygga bubbla lite som jag hade byggt upp under dagen.
 
Allt som allt så var det en jättebra dag och det lugnade mig en del, iallafall tillfälligt tills dom sköt upp det en dag, haha. Kan bara säga att den viktigaste personen i det här är absolut barnmorskan! De är hon som följer oss hela vägen och stöttar, fixar med förberedelserna och så. Och hon hade fasen inte kunnat vara bättre än den vi fick!
 
Men nu är det alltså 7 Maj som gäller istället. På torsdag blir vi tre. ? 
 

Likes

Comments

 
Hej å hå, tisdag förmiddag och vi är strax påväg till inskrivningen på sjukhuset. Sjukt nervös! Har skrivit ner det jag/vi vill ha svar på under dagen så vi inte missar att fråga något. Hoppas dessa timmar med info och sånt lugnar mig lite inför morgondagen.. 
 
Ni är flera som säger att ni tycker det vore skönt att veta vilken dag bebis kommer, men jag säger såhär att faaaaasen vad man hinner tänka både en, två och hundra gånger för mycket då! =P
 

Likes

Comments

 
Sista detaljerna. Filten är nedpackad i BB-väskan tillsammans med en likadan i rosa. Elodie Details är absolut ett av mina favoritmärken! Gillar speciellt filtarna som är i så fint material och så himla gosiga.
 
Idag ska jag försöka fota några sista bilder på magen ? Har inte gjort någon riktig gravidfotografering och börjar ångra mig nu, hehe, men nu är det ju lite sent för det. Är glad att jag iallafall dokumenterat magen ordentligt varje vecka! Det kommer vara kul att kika tillbaka på sen. =)
 

Likes

Comments