FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 1 - PLANERAT KEJSARSNITT

Nu kommer min förlossningsberättelse, uppdelad i tre delar. Jag har skrivit den för min egen skull för att kunna läsa och minnas tillbaka i framtiden. Därav detaljerad på ett sånt sätt så att allt kanske inte är intressant för er att läsa. =) Men jag publicerar den ändå då jag vet att det efterfrågas, framförallt andra delen hur snittet går till. Förresten - fick en kommentar från en tjej utan blogg som snart har tid för snitt, den 27 har jag för mig? Du kommer hinna läsa alla delar, hur jag mådde efteråt osv! =) Jag har ett tips också som jag inte läst på så många ställen men som typ var det mest användbara för mig > Carefix BH, 75 spänn på apoteket och SÅ skön! Amnings-BH är obekvämt och speciellt att sova i.. Den här hade jag dygnet runt första veckan och har fortfarande nästan hela tiden på mig.. Gäller ju såklart alla som föder vaginalt också! Bästa tipset tycker jag! _________________________________________________________________ PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 1 AV 3 - INNAN SNITTET

7 maj 2015. Klockan stod på 04.30. In i duschen för att duscha andra gången med Descutan. Är alltid stressad på morgonen, oavsett hur lång tid jag har på mig. Var ju så sjukt nervös här också så det kändes bra att vara lite stressad så jag inte hann tänka så mycket. Dubbelkolla alla olika listor så att allt är packat. Hungrig som fasen men var ju tvungen att fasta sedan midnatt, inte ens vatten fick jag dricka.

Satte Emla-plåster både på handen och i armvecket. Hade begärt venkatetern i armen istället för handen men eftersom dom stack mig där två gånger dagen innan så var jag tvungen att köra safe och sätta på båda ställen, ifall det i armen skulle vara förstört.

Tog några sista mobilbilder på magen innan vi åkte. Kände där och då att jag skulle sakna kulan så mycket och det hade jag känt flera veckor innan.

Sista bilden på magen hemma / magen på sjukhuset

Fortfarande rätt nervös men ändå lugn när vi kliver in på sjukhuset. Får byta om direkt till sjukhuskläder, rock och knästrumpor. Ligger i sängen och chillar, tar kort på Dennis när han tar på sig sin fina blå utstyrsel och Dennis tar kort på mig när jag ligger där.

Oftast är man två planerade snitt på samma dag och då kommer man dit samtidigt, blir iordningfixade av BM samtidigt och ligger i samma rum och väntar. Tack och lov så var vi ensamma så vi fick BM och rummet helt för oss själva.

BM kommer in och säger att det är dags att sätta venkatetern. Jag är skitnervös eftersom sprutorna är det värsta i hela den här processen för min del. Självklart går det inte sätta i armen, dom hade stuckit sönder mig där dagen innan, så jag måste ha den på handen. Här kan jag säga att Emla var min stora räddning, haha, för det kändes knappt alls! Himmel så smidigt, kommer aldrig vilja ta sprutor utan Emla igen.

Dags för det näst värsta – KAD (urinkateter). Eftersom man bedövar från bröstet och neråt så måste man ju ha det, blir svårt annars. Här hade jag först begärt att dom skulle sätta KAD efter ryggbedövningen men min BM övertalade mig till att låta henne testa innan ändå. Dels för att jag skulle slippa fläka ut mig för alla i hela operationssalen och dels för att hon sa att dom inte brukade bli glada över att det inte var gjort i förväg när man kom dit. Det var väl inte det mest bekväma jag varit med om, hon liksom gjorde inte rätt på första försöket, men allt som allt så var det helt okej ändå. BM sa att de flesta tycker det mest obekväma är att man känner sig konstant kissnödig men det har ju jag gjort i flera månader redan så jag kände ingen skillnad, haha.

Sen var det dags att gå ner till operation. Man måste gå hela vägen dit så att blodcirkulationen kommer igång. Så jag gick och Dennis och BM körde sängen. Lite obekvämt att gå med KAD, det kändes typ som att den skulle ramla ut. Här började jag ju bli riktigt nervös, tusen tankar flög i huvudet. Minns inte riktigt vad jag tänkte dock. Börjar bli lite suddigt. BM ber oss vänta utanför OP-salen medans hon går in för att se om det är fritt fram att kliva in. Nu brister det och jag börjar grina och får ångest. Främst för ryggbedövningen som snart skulle sättas.

BM tittar ut från OP-salen och vinkar åt oss att komma in...

Gillar