FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 3 - PLANERAT KEJSARSNITT

PLANERAT KEJSARSNITT, FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE DEL 3 AV 3 - EFTERÅT

[Del 2 här] [Del 1 här]

Blir överflyttad till sjukhussängen och uppskjutsad till BB. Måste ligga övervakad i två timmar innan jag får äta eller dricka något. Här berättar BM att känseln kommer komma tillbaka så småningom och om jag får ont så måste jag säga till direkt, då skulle jag få morfinspruta. Det enda jag längtade efter var att få äta, haha. Hon sa också att eftersom jag hade blivit stucken så många gånger i ryggen så kunde man få en hemsk huvudvärk av det.

Första bilden, tagen så fort vi kommit upp på BB

Ligger där med Joline på bröstet och Dennis bredvid. Det kändes som en evighet innan dom där två timmarna hade gått och den efterlängtade brickan med mackor och juice kom in. Mackor har aldrig smakat på gott som då!

Känseln kommer tillbaka så småningom men ingen smärta. Behövde inga morfinsprutor. Fick ingen huvudvärk heller vilket BM tyckte var konstigt men glad för det var jag. Tog vanliga värktabletter och klarade mig på det. Var uppe och stod/gick några steg efter ytterligare två timmar. Sen var jag upp och ner hela dagen och kvällen. Var bestämd från början att jag skulle upp så fort som möjligt för att röra på mig eftersom jag vet om att det är bra. KAD satt kvar till morgonen efter, lyxigt att slippa gå upp på toa första natten!
På bilden till vänster är Joline en timma gammal / Till höger sover hon på pappas bröst

Efter första natten fick jag äntligen duscha och efter det tog jag på mig kläder nog för att gå ut och gå i korridoren och äta lunch i det gemensamma matrummet. Frukosten gick Dennis alltid och hämtade, skönt att äta det i lugn och ro på rummet.

Hoppade ur sjukhustrosorna direkt (de sitter inte nå vidare bra) och på med mina höga gravidtrosor. Behöll dock sjukhusrocken på den mesta tiden, tyckte den var skön att ha. Hade ett nattlinne under som jag tyckte var det perfekta plagget. Byxor var bökigt och obekvämt även om de satt löst. Linnen var också obekvämt och osmidigt när man ammade så ofta.

Fick ruskigt ont i magen en kort stund efter 1,5 dygn när jag skulle resa mig upp för att gå på toa men det gick över ganska snart igen. Lite sammandragningar/mensvärk i magen när livmodern drar ihop sig men inget som gjorde sådär jätteont. De sa att tredje dygnet skulle vara det värsta, smärtmässigt, men då mådde jag bra. Ja alltså så bra man kan må iallafall.

Vi var kvar tre nätter. Vi hade kunnat åka hem efter två för allt gick som det skulle och vi behövde ingen hjälp, men vi valde att stanna och vänta in andra läkarbesöket för att slippa åka tillbaka efter någon dag igen. Det var lite lyxigt med det där handtaget över sängen att dra sig upp med också, när man inte får använda magmusklerna.

Joline sov bredvid mig i sängen och hon skrek nästan ingenting, varken på dagarna eller nätterna. När hon var hungrig började hon bara gnälla lite.

SNITTET DAGARNA EFTERÅT
I början stramade det och när jag reste mig upp tog det någon minut innan jag kunde sträcka på mig helt. Men några steg till toaletten och tillbaka så var det lugnt sen. Jag har ju ingenting att jämföra med men jag kände mig pigg ganska fort och hade räknat med att det skulle vara mycket värre än vad det var. Dels med smärta i magen, smärta runt snittet och kroppen/återhämtningen i övrigt.

Idag har jag inga smärtor i magen eller ärret. Är dock öm i huden över ärret, där tejpen satt. Måste därför ha mina höga gravidtrosor fortfarande, annars skaver tröjan mot huden och det svider rätt bra. Har fortfarande ingen känsel på en stor del runt snittet men det är inget jag oroar mig över då det kan ta ett bra tag innan det kommer tillbaka. Det kan ju även bli så att känseln aldrig kommer tillbaka helt också.

Jag tror att min återhämtning har gått så pass bra delvis för att Joline varit så nöjd och sovit bra. Vi fick verkligen sova ut och vila upp oss på BB. En annan stor del är allt Dennis har gjort för mig/oss. På BB gjorde han ALLT, hämtade och lämnade matbrickor, hämtade vatten eller vad annat jag ville ha, hjälpte mig upp ur sängen, lyfte Joline åt mig, bytte på henne, jamen i princip allt helt enkelt. Jag var ju ändå uppe och gick men det var på mina villkor, inte för att jag var tvungen. Även här hemma så gör han det mesta praktiska runt omkring, fixar maten, plockar iordning, hämtar något jag glömmer, byter ofta på Joline, låter mig sova när jag är trött osv. Han har varit en riktig klippa under den här tiden. Idag är första dagen jag och Joline är hemma ensamma och vi saknar honom redan. ?

Gillar