INSKRIVNINGEN / FRAMFLYTTAT SNITT

Alltså summan av dagen kan man sammanfatta med ett ord - besvikelse! Lillan måste stanna i magen ytterligare en dag. Vårt planerade snitt som skulle ske imorgon blev flyttat till torsdag. Jag är Rh negativ men tydligen har jag också något som är ovanligt med blodkropparna, så dom hade inget blod hemma som matchade mig. Dom behövde analysera ytterligare och sen få hit blod från Uppsala. Vilket dom inte skulle hinna göra till imorgon bitti så därför blev vi flyttade till torsdag istället... =/ Detta är inget farligt, bara ovanligt förekommande. Inget som syns i ett vanligt blodprov när man bara kollar blodgrupp heller, därför har dom inte märkt det tidigare. Ska tillbaka imorgon bitti igen för ytterligare ett blodprov. Nu har jag ställt in mig på torsdag men förut idag när vi fick veta så kändes det väldigt tråkigt! Mest för att jag förberett mig så mycket mentalt.. Är ju redan så nervös och skraj över hela grejen och så får man vänta ytterligare en dag där man hinner tänka i 24 timmar till..! Utöver det här så var dagen superbra. Positivt överraskade och över förväntan måste jag säga. Det började med samtal i grupp med våran barnmorska som ska följa oss hela vägen genom operation och tiden på BB. Denna gång var vi bara två par men oftast är man fyra par. Hon gick igenom rutinerna, vad dom ska göra och vem som gör vad osv.. allmänt om förberedelserna samt själva operationen helt enkelt. Även lite efteråt, om man vill ha bebisen till bröstet direkt och att dom inte går iväg någonting utan allt sker i samma rum så jag ser dom medans jag ligger där. Hon nämnde även om amning och sa tydligt "OM ni vill amma såklart, heeeeelt frivilligt, ni väljer helt själva och annars kör vi på ersättning". Så himla självklart för henne att man skulle få välja själv, så som jag tycker det borde vara idag. Men så himla tabu och ett självklart "måste" för många andra. Som att man är dum i huvudet och behöver övertalas om man inte vill amma liksom. Sen fick vi gå parvis och ta blodprov samt prata lite enskilt med barnmorskan. Hon trodde jag ville bli sövd, för det stod tydligen i hennes anteckningar. Det var så att jag tog upp möjligheten till att välja när jag var hos specialistläkaren, ville att det skulle stå i journalen att jag nämnt det så dom visste om det ifall jag skulle må skit när det närmade sig. Iallafall så sa hon att det var upp till mig och att jag skulle se hur jag kände på morgonen, ville jag bli sövd så sövde dom mig. Bara sådär, utan att behöva argumentera till tusen för att få min vilja igenom. Det kändes SÅ skönt att höra någon säga det. Kände mig direkt tryggare men jag vill såklart vara vaken. Bad dock om lugnande, vilket dom kan ge en liten dos utan att det påverkar bebis någonting. Vi träffade också läkaren som utför själva snittet samt narkosläkaren. Läkaren var också superbra, hon trodde också att jag ville bli sövd. Sa återigen att jag vill klara av att vara vaken men jag vill ha möjligheten att välja OM jag mår skitkasst. Frågade om det blev stygn eller agraffer, fick svaret som jag hade hoppats på vilket var stygn som går bort av sig själv. Behöver alltså inte komma tillbaka för att ta bort dem sen. Har hört att dessa blir snyggast ärr av. Narkosläkaren var lite svårare att förstå (bröt på ett annat språk) och hon var inte lika tillmötesgående. Ville t.ex. inte sätta venkatetern i armen istället för på handen, vilket barmorskan kommer göra ändå.. =) Hon förstörde min trygga bubbla lite som jag hade byggt upp under dagen. Allt som allt så var det en jättebra dag och det lugnade mig en del, iallafall tillfälligt tills dom sköt upp det en dag, haha. Kan bara säga att den viktigaste personen i det här är absolut barnmorskan! De är hon som följer oss hela vägen och stöttar, fixar med förberedelserna och så. Och hon hade fasen inte kunnat vara bättre än den vi fick! Men nu är det alltså 7 Maj som gäller istället. På torsdag blir vi tre. ?

Gillar