PLANERAT KEJSARSNITT

Idag är det exakt tjugo dagar kvar tills vi får träffa vår lilla flicka. Onsdag 6 maj har vi ett planerat kejsarsnitt. Skriver detta trots att jag är väl medveten om att risken är stor att jag kommer få ta emot mina första otrevliga kommentarer i bloggen nu. Jag har märkt att det är många som har starka åsikter om planerade snitt och tycker att alla andra ska hålla med. Jag kunde inte bry mig mindre och ingenting någon säger kan påverka mig, men jag tycker det är synd ändå för alla har ju rätt att tycka och känna olika. Det har varit klart med planerat snitt några veckor men redan från allra första början så visste jag att det var såhär det skulle bli. Det är alltså av privata skäl vi (jag) valt att begära planerat snitt. Jag vill helt enkelt inte gå igenom en vaginal förlossning. Jag är tacksam för att den här möjligheten finns! Det var på grund av det här som jag var hos specialistläkare för några veckor sen. Har även varit där tidigare samt träffat Aurora-barnmorska för samtal. Var sjukt nervös innan alla tre möten då jag läst en del på internet där många skrev hur svårt det var att få igenom sin vilja och hur man var tvungen att kämpa. Det behövde inte jag. Jag tror att det var för att dom märkte på mig direkt hur väl förberedd, påläst och bergsäker jag redan var. Det var inga övertalningsförsök eller hemska exempel på komplikationer. Jag kunde argumentera för min åsikt och jag är väl medveten om komplikationer såväl vid snitt som vid en vaginal förlossning. Tycker det är tråkigt att dom försöker få gravida tjejer att ändra sig genom att framställa riskerna med snitt som extra hemska när det finns en hel del otrevliga risker med en vaginal förlossning också. När vi var på inskrivningen i början av Oktober behövde jag knappt säga till min BM att jag ville ha ett planerat snitt, hon såg det på mig sa hon. Läkaren uttryckte också att jag var så säker på min sak att hon inte skulle säga emot någonting eller försöka få mig att tänka om. Det enda hon ville var att vi skulle vänta med att säga 100% tills jag var på återbesöket för en månad sen. Hon sa att det finns en del som vill ha snitt men sedan ändrar sig under graviditetens gång. Helt okej för mig sa jag. Jag har försökt att ändra uppfattning men nej, jag är fortfarande lika bergsäker som innan. Jag tycker att föräldragruppen var bra och rekommenderar verkligen att gå på den även fast man har ett planerat snitt. Även fast dom fokuserar mycket på förlossningen så är det ändå en hel del grejer runt om som är jättebra att höra. Och man vet ju aldrig, sätter det igång för tidigt och hinner gå för långt innan jag ringer/åker in så finns det ju inte så mycket att göra för mig än att hänga på. Nu har jag knappt haft sammandragningar eller förvärkar överhuvudtaget så den risken är väldigt liten, men den finns ju. Ah, ville bara skriva lite om det här så ni vet. Och det är normalt att känna olika. Man är inte misslyckad om man föder med snitt (som jag läste igår på en blogg att någon tyckte). Huvudsaken är i slutändan att bebis mår bra och kommer ut på ett eller annat sätt! ? Om ni har några frågor om snitt, specialistläkare och så vidare så varsågod att fråga här eller skicka ett mejl. =) Jag svarar så gott jag kan!

Gillar